Känslor
Ligger på en tältsäng och känner mig ensam, bortglömd och lite borttappad. Jag är full av känslor som jag inte har någon aning om vart jag ska göra av. Jag är nervös, spänd, exalterad, gråtfärdig, glad, ledsen, pirrig, saknad, längtan, ångest - listan kan göras lång! Alla känslor bara svallar och allt känns bara kaos! Jag antar att detta är en del av processen av att inse att man faktiskt ska åka iväg i så gott som ett år. Idag kan jag börja räkna på mina 10 fingrar hur många dagar det är kvar tills jag står på flygplatsen och kramar mina föräldrar för sista gången på LÄNGE! Det är 10 dagar kvar tills tårar av glädje och sorg kommer falla ner längs mina kinder. Det känns okontrollbart och jag vet inte alls vad jag ska göra eller ta vägen. Att ligga ensam på en tältsäng när tankarna går såhär är kanske bland det sämsta man kan göra. samtidigt som jag vill jag vara ensam så vill jag bara kramas hårt och stanna i kramen för evigt. Tur att min gröt vad gladare än jag idag!
